print logo
  • Username:
    Password:

Sydafrika: En dag i en tidningsförsäljares liv

 INSP 22 November 2019

När han äntligen fick ett jobb, förlorade han det igen på grund av en tragisk olycka, men Martin Malgas ger inte upp. Vi följer honom en dag när han säljer gatutidningar i Kapstaden, Sydafrika. (1583 Words) - By Jorrit Meulenbeek

Share

SA_Day of a vendor 7

Martin's sales tactics are not aggressive, his blue bib and friendly smile prove to be enough to make people notice him. Photo: Jorrit Meulenbeek

SA_Day of a vendor 1

Martin hails a minibus taxi in the main road to take him to town from Claremont, the suburb where he and his girlfriend stay in a wendy house. Photo: Jorrit Meulenbeek

SA_Day of a vendor 2

Buying magazines at one of The Big Issue's three depots, for seven Rand each, half the selling price. If he runs out during the day, the mobile distribution van delivers more at his pitch. Photo: Jorrit Meulenbeek

SA_Day of a vendor 3

Martin at his pitch, surrounded by morning traffic. The skyline of Central Cape Town is seen in the background. Photo: Jorrit Meulenbeek

SA_Day of a vendor 4

Making a sale. The transaction has to be done quickly, before the traffic lights turn green and the customer pulls up. Photo: Jorrit Meulenbeek

SA_Day of a vendor 5

Many pedestrians passing at his pitch ask Martin for directions. He has been there for years and is always willing to help, even those who do not buy from him. Photo: Jorrit Meulenbeek

SA_Day of a vendor 6

The church across from his pitch with the big palm tree that provides him shelter when it rains. Photo: Jorrit Meulenbeek

SA_Day of a vendor 8

Having a chat with fellow vendor Jakoef Galant who sells a few blocks away. “I was a skellum”, he points to his gang tattoos. “You see that house? I used to break in there.” Photo: Jorrit Meulenbeek

SA_Day of a vendor 9

Vendor Jakoef Galant taking a break in the park with two homeless men. “They are not really my friends, but I share with them and they share with me.” Photo: Jorrit Meulenbeek

SA_Day of a vendor 10

When the light is green, Martin can do nothing but wait, while he gets his smile ready for the next walk between the cars. Photo: Jorrit Meulenbeek

SA_Day of a vendor 11

Former Big Issue-employee Do Machin buys a magazine. “It is a great read and Martin is a wonderful guy. He understands I also have to support the other vendors, so I can’t buy from him every time.” Photo: Jorrit Meulenbeek

SA_Day of a vendor_Sidebar 1

The over 1,8 million South African households who do not have access to formal housing often resort to building shacks, mostly out of iron-sheet. Photo: Jorrit Meulenbeek

SA_Day of a vendor_Sidebar 2

A group of homeless people on a field next to the Greenpoint stadium, which they had to leave to give way to the 2010 World Cup. Photo: Jorrit Meulenbeek

SA_Day of a vendor_Sidebar 3

Homeless people in Greenpoint, Cape Town. In their shopping trolleys they collect bottles and paper for recycling, earning them a small income. Photo: Jorrit Meulenbeek


Name: Martin Malgas

Street paper: The Big Issue South Africa

City: Cape Town, South Africa

Age: 26

Klockan är kvart i sex på morgonen när Martin Malgas, 46 år, går ut genom grinden. Det är inte hans grind, han är fortfarande hemlös, men en grind till ett område där  Martin och hans flickvän tillåts bo i ett litet skjul.

De flesta mornar tar Martin tåget direkt till stationen i Kapstaden, men idag måste han först titta förbi The Big Issue's kontor för att köpa tidningar (The Big Issue är den engelska motsvarigheten till Aluma, Faktum och Situation Stockholm). Han går till huvudgatan där de fullpackade men prisvänliga minibussarna åker förbi.

Medan minibuss-taxin tar sig fram genom morgontrafiken hänger gaatjien (kontuktören) ut genom minibussfönstret och skriker "Kapstaaaden! Kaap!" kontinuerligt för att kungöra minibussens destination.

Från kontoret fortsätter Martin sin promenad bort från kustremsan, uppåt Taffelbergen. Hans försäljningsplats är vid "robortarna", trafikljusen, vid vägkorsningen Orange- och Hatfield-gatan, i centrala Kapstaden. Härifrån säljer han tidningar till bilister medan de väntar på att få grönt ljus.

Det är under morgontimmarna, under rusningstrafiken, som Martin tjänar mest pengar. Den här morgonen säljer han sin första tidning redan innan han har fått på sig sin Big Issue-tröja. När klockan slår tio har han sålt åtta tidningar.

"Jag brukar sälja femton om dagen" förklarar han. "Ibland blir det till och med tjugo, men nu börjar den här upplagan bli gammal och de flesta har redan köpt den."

Var gång "roboten" slår om till rött går Martin på rutin längs de väntande bilarna med ett leende på läpparna och hälsar artigt på människorna i bilarna. "Jag knackar inte på bilrutorna eller så och om de säger nej tvingar jag mig inte på dem utan önskar dem en trevlig dag".

När morgonmolnen har försvunnit, brinner solen obarmhärtigt på Martins försäljningsplats. Sommardagar som denna är de svåraste för Martin, sedan hans olycka år 2003. Han drar upp tröjärmen för att visa den allvarliga brännskada på sin överarm.

Olyckan hände när han bodde tillsammans med en vän i ett litet skjul i Distrikt sex. Ett område i Kapstaden som har blivit en symbol för förtryck sedan det revs under 1960-talet på grund av dess rasvarierande befolkning, som inte passade apartheid-ideologin.

"Martin, vad gjorde du med ljuset?" frågade Martins vän en kväll när han plötsligt kände en konstig, brännande lukt. Martin kommer ihåg att han såg en sträng av bensin under dörren. "När jag upptäckte den var det redan försent". Sekunder senare stod Martins säng i lågor. "Branden var inte riktad mot mig, utan mot min vän. Hans ex-flickvän gjorde det." Förklarar Martin.

Grannarna upptäckte snart branden och lyckades släcka den och rädda skjulet. Men Martins ben och arm var svårt brännskadade. Efter att i åratal kämpat för att få ett jobb hade Martin tillslut blivit anställd på ett slakteri, men när han efter olyckan  inte längre kunde använda sin arm i arbetet fick han sparken.

Nu jobbar Martin återigen med att sälja The Big Issue, vilket han alltså har gjort förut. Efter ett flertal operationer på Kapstadens sjukhus Grooteschuur, där hud från Martins bröst transplanterats till hans arm, är smärtan nu hanterbar. Men dagar som den här när den afrikanska solen bränner, gör det fortfarande ont.

Efter att rusningstrafiken lugnat ner sig, avtar också Martins försäljning. Trots att han har tidningar kvar att sälja, stannar han för att prata lite med sina stamkunder. "Jag älskar The Big Issue, jag har högar av dem", säger en dam i en tjusig röd bil och pekar på tidningarna som ligger huller ombuller i baksätet. "Hej då Martin" säger hon och åker iväg. Andra bilister ger tummen upp, eller ler och pekar på sin kopia av tidningen som ligger synlig på instrumentbrädan.

Martin har stått på den här platsen sedan han började sälja The Big Issue 1991. När han kom tillbaka efter olyckan träffade han på många av sina gamla stamkunder. "En kvinna sponsrade mig med femton tidningar precis innan hon lämnade landet. Hon hade lovat mig att hon skulle göra det och gjorde det också."

Med undantag för de dagar när Martin jobbar istället för sin vän som vaktmästare i ett lägenhetshus, står han på sin plats sju dagar i veckan. Trots att han är glad över att få sälja The Big Issue hoppas han fortfarande att han en dag ska kunna lämna sin plats. "De unga borde också få en chans. När jag hittar ett jobb ska jag berätta det för dem och så kan någon annan få sälja sina tidningar här."

Runt klockan tre tar Martin en snabb promenad  uppför gatan för att säga hej till sin kollega Jakoef. Sedan börjar eftermiddagsrusningen och Martin lyckas sälja ytterligare fyra tidningar, som gör den långa väntan värd sin tid. Halv sex bestämmer sig Martin för att gå hem igen. Han har inte tagit någon ordentlig rast under hela dagen, med undantag för lite snacks han åt vid sitt försäljningställe.

Martins flickvän jobbar som hembiträde och det är oftast hon som lagar maten när hon kommit hem från jobbet. "Men ibland lagar jag till henne också" lägger Martin snabbt till, "när hon inte mår så bra". Blir han inte hungrig under dagen? "Jag behöver inte äta så mycket förstår du" förklarar han med ett leende. "Ibland har jag ingen aptit när jag kommer hem, då blir min flickvän sur på mig."

 

SIDEBAR: Ett hus, men inte ett hem

"De har tak över huvudet, men jag skulle inte kalla det ett hem", Martin Leggasick beskriver situationen för miljontals sydafrikander som bor i skjul i de evigt växande informella bostadsområdena som omringar de största städerna. "Ibland måste fler än 600 människor dela på en enda vattenkran."

Leggasick är en pensionerad professor vid Western Cape Universitetet och stödjer Western Capes anti-vräkningskampanj. "Människor flyttar in till städerna för att hitta jobb och regeringen har misslyckats att förse skäliga hem åt dem". Han summerar det han anser vara den största orsaken till hemlösheten i Sydafrika. "De flesta av de här människorna har inte pengar till ett ordentligt hus, vilket leder till att de bygger skjul istället".

Tillströmningen av arbetssökande till de urbana områdena är något som är genomgående i de flesta utvecklingsländer, men arvet från apartheid gör Sydafrikas situation mer angelägen. Under apartheid tilläts inte svarta människor att arbeta eller bo i städerna gratis. På grund av detta, förklarar Leggasick, bor det nu en stor grupp människor i utarmade områden som tilldelats "de infödda".

Efter att apartheid-lagarna övergavs, kunde den svarta befolkningen plötsligt flytta in gratis till städerna och det gjorde också ett stort antal människor. Enligt uppgifter från det Nationella Departementet för Bostäder, byggdes omkring 2,4 miljoner allmännyttiga bostäder mellan april år 1994 och mars 2010. Men trots ansträngningarna hängde utvecklingen inte med. Enligt en undersökning gjord av det Sydafrikanska Institutet för Rasrelationer (SAIIR), fanns det år 2008 1,8 miljoner hushåll som klassas som informella bosättningar.

Hemlösheten i Sydafrika är nära kopplad till arbetslösheten. Enligt officiell statistik är arbetslösheten omkring 25 procent (Quarter Labour Force Survey, Quarter 3 2010), men många källor menar att siffran egentligen är mycket högre. The Big Issue finns för tillfället bara i Kapstaden, Sydafrikas näst största stad med uppskattningsvis 4 miljoner invånare. Tidningen är ett initiativ för att förse arbetslösa människor med en grundinkomst.

"Vi är annorlunda från de flesta andra gatutidningar", säger verkställande direktör Trudy Vlok. "Andra tidningar jobbar för det mesta med hemlösa som kämpar med ett beroende eller har psykiska svårigheter, medan vårt huvudfokus är att förse "tjäna-medan-du-lär"-anställning samt att ge dem som lever i fattigdom möjlighet att utveckla sina färdigheter."

Enligt Vlok går 15-20 procent av tidningsförsäljarna vidare till en formel anställningssektor eller lyckas starta ett eget företag för att tillslut bli självständiga.

Tasso Evantelinos är arbetsledare för Cape Town Partnership (Kapstadens partnerskap) och hyllar The Big Issues arbete i Kapstaden. De jobbar nära tillsammans med gatutidningar och Cape Town Partnership är också involverade i många andra projekt för att bekämpa de problem som relateras till stadens hemlösa. Förutom att förse de hemlösa med härbergen och medicinsk vård, arbetar de med att ge kompetensutveckling till de hemlösa som sedan garanterar dem en anställning.

Över 300 människor deltar för närvarande i projekten. Utöver det har Tasso Evantelinos organisation hjälpt människor tillbaka till sina familjer där de ursprungligen bodde.

"Det kanske verkar vara ett litet antal för en sådan stor stad", erkänner Evantelinos. "Hemlöshet är ingen vetenskap, utan ett komplext ämne och det finns ingen ultimat lösning för det här problemet. Under de senaste åren har vi sett ett minskat antal hemlösa på gatan, speciellt gatubarn. De barn du nu ser på gatan är där för att de valt att vara kvar, de flesta är med i kriminella gäng."

För första gången ökar nu de antal hushåll som klassas som formella bosättningar snabbare än de hushåll som är informella, enligt det Sydafrikanska Institutet för Rasrelationer (SAIRR). Vilket kan tyda på att trenden sakta vänder, trots att det antal människor som bor i informella hushåll ökar.

Martin Leggasick som är en del av Western Cape Anti-vräkningskampanj säger att initiativ som The Big Issue gör skillnad för individen, då tidningen gör att människor kan tjäna lite pengar. För att göra något åt bristen på bostäder föreslår Leggasick att regeringen borde fokusera på att förse de arbetslösa med kompetensutveckling och arbetstillfällen inom byggnadssektorn. Då angriper man  arbetslösheten samtidigt som hemlösheten. "Just nu saknas mer än två miljoner hem, men genom den här metoden, skulle vi kunna minska den siffran relativt snabbt."

 

Översatt från engelska till svenska av Hanna Tegmyr, INSP-volontär

SNS logo
  • Website Design